Förmodligen känner de flesta till Mikael Niemi´s Populärmusik från Vittula vid det här laget men för de som inte är bekanta med den kan den liknas vid en nostalgisk skröna samt bitvis en uppväxtskildring som utspelar sig under 60- och 70-talet av Mikael Niemi, utgiven år 2000 på Norstedts förlag, och även senare filmatiserad år 2004. Denna recension gäller dock boken.

Handlingen berör främst pojken Matti och hans tystlåtne vän Niila under uppväxtåren i Pajala under en tid av förändring; gamla vägar asfalteras, småjordbruk läggs ned och ungdomskulturen gör sin entré samtidigt som de äldre generationerna nickar ogillande. Boken växlar frekvent mellan berättelse och fantasi och väver samman detta med skrönor, drömmar och (möjligtvis) vissa sanna
historier med konstanta insalg av putslustighet.

Niemi beskriver livet i Tornedalen ur ett ungdomligt perspektiv med allt vad det innebär, pubertet,
frigörelse från föräldrar, formande av egna ideal och värderingar. Detta i en tid då ungdomskulturen
är på framfart vilket starkt ogillas av de äldre generationerna. Dessa äldre generationer är formade
av en tid då hårt arbete var det ädlaste som fanns, svenska talades enbart i officiella sammanhang medan finska vanligtvis talades i hemmet, fruar importerades från Finland efter hur deras höfter såg ut, och allt som inte var helt nödvändigt och manligt ansågs vara “knapsu”, d.v.s. “kärringaktigt” och skulle i största möjliga mån undvikas. Dit
hör självklart musik och bekvämliga nymodigheter som till exempel elektricitet. Huvudpersonerna representerar framförallt förändringen i samhället vilket i vissa fall leder till smärre kulturkrockar.

Matti är bokens huvudperson och berättare men i första delen av boken kretsar den mer runt hans tystlåtne vän Niila och hans personliga utveckling. Niila har vissa svårigheter med sin familj, religion, sitt språk och visar även upp tendenser till vissa ångestliknande tillstånd
(hallucinationer, svårmod, vakendrömmar m.m.).
De båda pojkarna kommer från familjer med gamla inarbetade vanor och sedvänjor, Matti kommer
från en gammaldags arbetarfamilj och Niila kommer från en strängt Laestadiansk familj. Att pojkarna tillsammans upptäcker rockmusiken via radions “Tio i topp” och börjar
drömma om rockstjärnelivet samt bildar ett band tillsammans ses inte på med blida ögon hemma
hos någon av de båda parterna och det händer ett flertal gånger att Niila får en del stryk hemma av sin stränge fader just på grund av detta. Matti har det dock lite lättare men anses späd, vek och en aning kärringaktig av sin muskulöse arbetarfader.

I övrigt behandlar den första delen ämnen så som vänskap, gemensamma fantasier, språkförbistringar, de första mötena med döden och dess innebörd, spöken, spritkultur, pubertet samt upptäckandet av det täcka könet, sex m.m.
Språket som används i boken är utmärkt, rikt, flytande, målande och gör stundtals anspråk på ren
poesi (när inte putslustigheten helt tar kål på stämningen).

Enligt folk från Pajalatrakten är även tid- och miljöskildringen relativt väl återgiven med få
brister. Det faktum att Niemi har behovet att i sina mest målande stunder ofta övergå till ren fantasi (ofta i form av övernaturliga företeelser) för att sedan stanna där ett tag för att uppnå en sorts effekt tilltalar inte mig personligen då dessa försök ter sig platta samt framstår som enbart desperat effektsökeri. Även den frekvent förekommande putslustigheten (som jag nu nämner för tredje gången) går mig på nerverna då jag sällan skådat så många små krystade underfundigheter så tätt ihoppackade möjligtvis med undantag av någon Terry Pratchett-bok. Detta grepp gör författaren en rejäl otjänst då man blir fullkomligt bombarderad av dylikt vilket får till följd att poängerna förlorar i värde. Att karln kan skriva står dock helt klart och
jag kan bitvis finna ett visst nöje i att läsa om de sociokulturella företeelserna samt beskrivningarna
av trakten. Mikael Niemi försöker sig dock på mer än han behöver i denna bok och lyckas inte alltid med att bibehålla läsarens intresse uppe genom hela boken, på grund av dessa irritationsmoment. Ämnena och miljön den försöker behandla är tyvärr betydligt mer intressanta än boken i sig själv.

Betyg blir 2,5/5

 

# # # #

2017-12-06