Utvecklaren Naughty Dog är för tillfället en av de hetare namnen inom dator- och TV-spelkulturen bland annat  i och med jättesuccén The Last of Us samt Uncharted-serien som rosats och hyllats av kritiker världen över samt även erhålligt ett flertal priser. Vad gemene man inte vet är att Naughty Dog har funnits ända sedan år 1986 och skapat vissa spel de förmodligen är en aning mindre stolta för. Ett av de spelen jag syftar på är det isometriska rollspelet Rings of Power, utgivet 1991 för Genesis/Sega Mega Drive.

Det hela rör sig om en ung trollkarl vid namn Buc (till synes märkligt lik en viss hobbit) som på
typiskt fantasymanér ska rädda världen, eller något i den stilen genom att samla ihop 11 ringar, av någon anledning som jag för länge sedan förträngt. Detta spel plågar dock mig fortfarande i mina drömmar, något jag förmodligen inte är ensam om. Varför då kan man undra? Jo, det finns flera aktiva faktorer inblandade. Faktum är att jag tror inte ens att någon har klarat det. I skrivande stund har jag i varje fall inte hittat någon när jag googlat.

Hursomhelst, så rör det sig om ett tidstypiskt, primitivt 16-bits (ser ut som 8-bit) rollspel, komplett med slumpstrider och tillhörande utforskande av dungeons, städer, skogar och öknar. Något gick dock väldigt snett vad gäller svårighetsgrad. Du kan till exempel börja spelet och efter en eller två sekunder kan en drake eller en extremt stark fiende ha tagit dig ända till “game over-skärmen”. Detta upprepas gång på gång. Ibland dör du till och med utan att få en vettig förklaring på varför. Det kan dock gå hela fem minuter utan att du sett röken av en fiende bara för att därefter bli överrumplad av en veritabel armé. “Game over-skärmen” är därmed förmodligen något du kommer att tillbringa minst lika mycket tid med som resten av spelet. Dark Souls-serien är i jämförelsevis en ”walk in the park”.

Obalans när det gäller svårighet gäller även spelets pussel och dungeons som både lyckas rubba allt vad logik heter och samtidigt även vara i princip omöjliga på grund av spelets genomusla spelkontroll. Det verkar faktiskt som att just spelkontrollen har en egen vilja då huvudpersonen ibland får för sig att stå still i flera sekunder bara för att därefter ta 15 steg till exempelvis vänster (Detta gäller även spelets menyer) vilket kan få rentutsagt fatala följder.  Ett annat problem är även att hitta rätt personer och information i städer och liknande. Det finns visserligen ett stort antal NPC:s finns men väldigt få har något hjälpfullt eller vettigt att säga. De flesta häver mest ur sig skämt om folk i utvecklarteamet (vilket för spelaren är föga roande), citerar Black Sabbath-låten “Paranoid” eller bara ren och skär rappakalja (“Roses are red, violets are blue”). Detta får till följd att man tappar hoppet om att någon faktiskt ska ha  något matnyttigt att säga och börjar därmed systematiskt fråga ut varenda jävel tills fingrarna blöder. Totalt sett är det textboksdefinitionen av motsatsen till “användarvänligt”.

I övrigt är det ett otroligt bra spel om man är av det slaget att man finner speciell njutning i att deklarera inkomstskatt samtidigt som man dricker urin. Nu har jag i och för sig inte spelat spelet på många år och måste påpeka att det är så här jag kommer ihåg det, inte nödvändigtvis som det är. Likväl är det ett starkt minne. I övrigt kan jag erkänna att jag bara fick tag i 9 ringar av 11…

# # # # # #

2017-12-06