David O. Russel, känd för bland annat 2010 års ”The Fighter”, är skyldig till denna film som ådragit sig en redig hyllningskör. På grund av hypen samt chansen att få se en film utan 3d-effekter på stor bio var jag rätt så exalterad när jag slog mig ner i biofåtöljen och inväntade det flerfaldigt Oscarnominerade verket. Vad som väntade mig var på många sätt både en besvikelse och en stor positiv överraskning, där samspelet mellan de många lysande skådespelare som axlar filmens lika underbara karaktärer bar filmen till mållinjen trots ett ganska svagt manus och vissa berättarmässiga missar.

De flesta har säkert undrat hur det hade varit att leva som någon annan. I mitt fall har jag stundtals önskat ikläda mig Christer Fuglesangs rymddräkt och skjutas ut i den mörka rymden som en Evel Knievel på steroider. Att få flyta runt i tomheten medan jag i omloppsbanan runt moder Gaia tar del av alla fina vyer allt medan jag släpper lös ett par elaka skrock åt de stackars djävlarna som sitter fast på det förorenade klotet under mig. Sen minns jag Gravity från förra året och känner mig rätt nöjd här i skrivfåtöljen. American Hustle kom även den ut förra året men premierade först nyligen i Sverige och filmen handlar om samma sak, nämligen viljan att vara någon annan, i det här fallet en rik skitstövel.

Filmen, som påstår sig vara ”sort of” baserad på verkliga händelser, berättar historien om familjefar Irving Rosenfeld och hans nyfunna kärlek och partner in crime Sydney som mer än något annat önskar att transcendera sina enkla gamla liv och bli framgångsrika i den amerikanska drömmen. De hamnar så småningom i trubbel med lagen efter en rad utförliga bedrägerier. För att undvika ett stort åtal mot dem börjar de arbeta med en karriärsklättrande FBI-agent för att sätta dit en korrupt borgmästare och maffian han tvingas ha att göra med. Manuset är alltså knappast något vi inte sett förut. Att säga att filmen inte vilar på sin berättelse utan på sina skådespelare är därmed en grov underdrift. Karaktärerna, och de som spelar dem, är i princip allt det som gör filmen sevärd.

David O. Russel har i och med American Hustle samlat ihop en relativt otippad men likväl fantastisk skara skådespelare. Från tidigare nämnda The Fighter har han valt att återanvända vår favorit filmpsykopat Christian Bale som för trettionionde gången får i uppgift att fullkomligt ändra sin fysik, i det här fallet till en tunnhårig tjockis. Jag kan redan på förhand ge min personliga guldstatuett till herr Bales personliga tränare och dietist, enbart för att han lyckats hålla karlen vid liv.  Men skämt åsido är Bales tolkning av fifflaren Irving Rosenfeld faktiskt helt lysande och precis så där charmig och moraliskt tvivelaktig som få utom Bale kan leverera. Rosenfelds partner in crime Sydney Prosser som gestaltas av Amy Adams, även hon från The Fighter, blir till skillnad från Bale enbart en intressemässig sidokaraktär som sällan sticker ut.

Det är istället samspelet mellan Bale, Bradley Coopers desperata FBI-agent och Jeremy Renners godhjärtade borgmästare Carmine Polito som tar över showen med en ständig humoristisk och desperat dragkamp. Kemin mellan dem lyser igenom och leder till fler skratt än jag på långa vägar hade kunnat förvänta mig. Men filmens riktiga doldis och även den starkaste rollprestationen i skaran är ingen mindre än Rosenfelds ensamma och förbittrade hemmafru, Rosalyn. Spelad av Jennifer Lawrence, den lilla pilbågsbärande tjejen från Hunger Games, ger hon här prov på att hon kan spela skiten ur de flesta av hennes äldre kollegor. Rosalyn är Rosenfelds ständiga ankare som på grund av hennes uttråkade liv som hemmafru kastar sig huvudet först in i sin mans konflikter, vilket också ger upphov till filmens roligaste och bästa stunder.

Jag får medge att förväntningarna var ganska höga när jag satte mig för att se den flerfaldigt belönade historien om Irving Rosenfeld och hans jakt på rikedom och berömmelse. I vilket fall berättar American Hustle ingenting som vi inte sett förut. Regin är förvisso bra och fotot är inte heller det fy skam men det har gjorts förut, många gånger om. De berättarmässiga teknikerna känns något stressade och utan något som verkligen sticker ut. Filmens underliggande budskap, att det inte spelar någon roll hur eller vem man bedrar och kör över, så länge man klarar sig undan lagens långa arm och behåller sina rikedomar, känns dessutom en aning trött. Det som räddar filmen och gör hela verket till en genomgående skön upplevelse är istället skådespelarna och de rika karaktärerna de spelar, för de görs nämligen otroligt bra. American Hustle är antagligen inget man kommer minnas om tio år men under de 138 minuter den varar kommer de allra flesta bli underhållna och förhoppningsvis kommer Jennifer Lawrence fortsätta skina som här. Det kanske låter som att jag inte gillade filmen nämnvärt men det är antagligen bara för att jag är bitter över att jag inte får resa ut i rymden. Ibland önskar man helt enkelt att man vore någon annan.

American Hustle får 3,5 av 5

 

# # # # # # # # # # # # # #

2017-12-07