Trots en stjärnspäckad rollista var detta en film som jag inte brydde mig alltför mycket om. Detta grundade sig bland annat i att den till utseendet såg ut som något mediokert skit och vars regissör jag aldrig hade hört talas om tidigare, då detta är hans andra spelfilm. Efter att enbart ha fått höra lovord om filmen från vänner och bekanta beslutade jag mig för att ta mig en titt på filmen och det visade sig då att mina föraningar skulle vara lika fel som kyrkans när de proklamerade att jorden var i universums centrum.

Out of the Furnace cirkulerar kring karaktärer i ett litet samhälle i en amerikansk småstad där de flesta livnär sig på att arbeta i kolverket och där de jagar på fritiden. Människorna, deras liv och deras hemstad kan beskrivas som något man sett i The Deer Hunter (1978) innan De Niro och Walken skickas till Vietnam. Christian Bale spelar rollen som Russell Baze som efter att ha kört onykter och krockat, hamnar i finkan. Hans yngre bror Rodney (Casey Affleck) hinner med fyra vändor till Irak-kriget och försörjer sig bland annat genom att slåss i underground-fighter, under tiden som storebrorsan sitter inne.

I samma veva som Russell kommer ut och har avtjänat sitt straff anser Rodney att hans fighter ger för lite pengar och ber John Petty (Wilhem Dafoe) att ordna fighter på annan ort som genererar mer stålar. Petty ordnar, väldigt motvilligt, en fight i en annan småstad som styrs med järnhand av den lokala smågangstern Harlan DeGroat (Woody Harrelson). Väl på plats i DeGroats stad leder några gamla dispyter mellan honom och Petty att Rodney tyvärr råkar illa ut. När nyheten når Russells öron blir han allt mer otålig över att polisen inte tycks kunna lösa problemet kring hans brors försvinnande och beslutar sig därefter för att ta saken i egna händer.

Out of the Furnace är ett väldigt karaktärs- och skådespelardrivet starkt thrillerdrama. Samtliga av filmens fantastiska ensemble av skådisar gör det bästa ifrån sig. Casey Affleck visar, och har visserligen visat sen långt tidigare, att han är en betydligt bättre skådespelare än sin storebror. Ben får hålla sig kvar i regissörsstolen istället som han är bättre på, även om Casey inte är så dålig där han heller. Det var han som regisserade Joaquin Phoenix konstprojekt I’m Still Here (2010) som jag för övrigt kan rekommendera. Woody Harrelson gör en av sin karriärs bättre rolltolkningar som den jävligt äcklige och vidrige Harlan DeGroat. En karaktär som man verkligen inte på några som helst plan kan sympatisera med. Ett väldigt avskräckande porträtt av Harrelson. Christian Bale levererar även ett underbart porträtt av en man som förlorat allt. Sorgen, desperationen och ångesten från en man som inte har mycket att leva för som Bale lyckas förmedla i ögonen med blicken är svåröverträffad om ni frågar mig.

Regissören heter Scott Cooper och har bara levererat två spelfilmer, Out of the Furnace inräknad, med en tredje på gång. Det är därför förvånande att en sådan oerfaren regissör har lyckats få med så många stora namn i sin film. Utöver de nämnda ser vi även Zoë Saldana och Forest Withaker som även dem gör sitt jobb väl. Dock ska det påpekas att bland annat Leonardo DiCaprio, Ridley Scott och dennes bortgångne bror Tony Scott har varit producenter till filmen vilket kanske förklarar de många stjärnorna. Men mer förvånande är att han lyckas göra en film som är väldigt bra och nästintill felfri. Varför Cooper lyckas med sin regi är att han lägger ner mycket tid på att utveckla och analysera karaktärerna, vilket även går hand i hand med att de alla får en lång introduktion innan handlingen på allvar tar fart.

Som jag skrev i föregående stycke är filmen inte helt felfri. Problemet för mig är att filmen lider av ett lite för slött tempo för sitt eget bästa. Jag förstår att detta är en skådespelar- och karaktärsdriven film och det blir därför inga tunga actionscener när det väl är dags för hämnd, men detta är inget som jag heller efterlängtar. Men många gånger står det lite för stilla och handlingen och karaktärerna hade behövt röra sig framåt i ett lite snabbare tempo. Detta för handlingens trovärdighet och för filmens eget bästa för att kunna passa fler människor i publiken i smaken. Detta är ingen annans fel än Coopers som även står för ett annat misstag. Ett misstag som grundar sig i manuset som Cooper varit med och skrivit. Filmen är lite för rörig i sitt historieberättande i början av filmen under introduktionsfasen där saker händer i lite väl snabb takt. Det är här svårt att hänga med exakt vad som händer eller har hänt under de x antal år som Russel suttit inspärrad, vilket vi heller aldrig får reda på hur länge det är. Något som jag annars tycker skulle ha varit väsentligt. Filmen lämnar oss dock med en slutscen som man får fundera över och som redan skapat stor debatt på nätet. Jag gillar när regissörer ger oss en karamell att suga på som slutscen och öppna slut överlag. Detta räddar den tyvärr inte från mitt betyg. Jag vill gärna ge den en fyra men jag måste som kritiker väga in filmens brister i ekvationen också.

Betyg blir därför 3,5 av 5

# # # # # # # # # # # # # # # # #

2017-12-07