Vi människor har en lång historia av att klottra ner saker för att roa. Skämtteckningarna kom som en naturlig följd av detta, likaså serierna. Även fast serierna nu har fått svårare att konkurrera med annan underhållning såsom film och spel bör man dock inte att underskatta seriernas betydelse för västerlandets kulturella utveckling under 1900-talet samt det faktum att serierna speglar, och har speglat, vår tid. Här följer en liten inblick på varför:

Dagspresserier (eller comic strips) var till en början främst skapade för att roa, ofta med en familiär igenkänningsfaktor. Dagsstripparna består oftast av ca tre bildrutor och är för det mesta inte en följetong men undantag finns (t ex Rip Kirby, eller Tom Puss i Dagens Nyheter under 80- och 90-tal). Begränsningen till ca tre rutor beror dels på tidspressen samt även anpassningen till dagspresserieformatet. Längre söndagsserier (ofta liknande veckotidningsserieformatet) förekommer dock i många tidningars söndagsbilaga/söndagsutgåva och är ofta längre och i färg. Dagspresserier är vanligtvis väldigt breda och skall (i princip) kunna uppskattas oberoende av olika samhällsklass och politisk åskådning, men undantag finns (t ex Doonesbury). Humorn kan därmed mestadels anses vara oförarglig och tar sällan i känsliga ämnen som politik, sexualitet och religion. Ofta rör det sig även om strikt innehållsmässigt styrda syndikerade där korrekturläsning och kvalitetskontroll är en del av processen. Det bör dock nämnas att ibland händer det att en dagspressserie ändå upprör och skapar debatt, dock sällan på den nivå debatten rörande seriemagasin kan, eller snarare kunde, hållas på. Det huvudsakliga syftet med dagspresserier är att tilltala och binda tänkt målgrupp vid tidskriften (för att generera pengar).

Seriemagasin har totalt sett mer utrymme för friare utformade serier än dagspresserier helt enkelt på grund av att val av genre och mer specifik målgrupp är möjlig, d.v.s. äventyrsserier, komiska äventyrsserier, skämtserier. Undergenrer kan även vara western, science fiction, fantasy, skräckserier, superhjältar, spionserier, vuxenserier, manga, pornografiska serier, sportserier, historiska serier, tjejserier, barnserier, independentserier/undergroundserier m.m. Publiceringsformen ökar också möjligheten till längre och mer strukturmässigt avancerade historier/serier i synnerhet inom genren äventyrsserier. Komiska strippserier förekommer förvisso också i seriemagasinsform men då rör det sig ofta om dagspressserier och veckotidningsserier samlade i ett seriemagasin. Det huvudsakliga syftet med seriemagasin är även här är att tilltala och binda tänkt målgrupp vid tidningen (för att generera pengar). Till skillnad från dagspressserier ligger mer tyngd på serierna i sig då de inte ”kan luta sig tillbaka” mot annat innehåll såsom nyhetrapportering och liknande som i dagspressen.

William W. Savage har i sin bok Commies, Cowboys, and Jungle Queens: Comic Books and America, 1945-1954 redogjort för tecknade serier under åren 1945-1954. Savage grundar sin undersökning på seriemagasin. Ett beslut som beror på flera faktorer; dels på grund av äventyrsseriernas (och även de komiska äventyrsseriernas) mer allvarliga ton och mer detaljerade sociala kommentarer gentemot dagspresserier, men också deras möjligheter till att redogöra för mer högtravande samhällsåskådningar och samhällskommentarer (fiendebilder, krig/atomkrig, nationalism, rasism och genus m.m.). Under denna tid experimenterades det särskilt mycket och seriekreatörerna hade en stor frihet med sina skapelser (något som senare fick konsekvenser) vilket är särskilt intressant ur ett historiskt perspektiv. Även fast det oftast var barn och ungdom som läste seriemagasin bör man inte glömma att det var vuxna som skrev dem. Detta medförde att seriemagasinen kunde fungera som sociala kommentarer på flera plan, vilket i sin tur kan dras särskild nytta av i vår tids historieforskning.

Äventyrsgenren fanns förvisso innan serierna började använda sig av den i större utsträckning (runt 30- talet) men man kan med säkerhet säga att serier har hjälpt till att utveckla genren och dess undergenrer. Efter andra världskriget var i synnerhet äventyrsserierna tvungna att testa sig på nya grepp, det var inte längre självklart vem fienden var och synen på inhemska sociala ämnen hade förändrats. Även superhjältarna förändrades oerhört under denna tid (och blev bland annat tvungna att skaffa mer personlighet), oftast för att kunna relateras till på ett mer personligt plan. Seriernas experimenterande med ämnen under denna tid ledde så småningom (1954) till den ökända ”the Comics Code” vilken kontrollerade och censurerade innehåll i tecknade serier, d.v.s. tog bort allt mer eller stötande innehåll och mycket av de sociala kommentarer som fanns i serier (inte ens ett anti-drogbudskap av Stan Lee gick igenom). I mångt och mycket speglas Amerikas återhämtning från andra världskriget genom seriernas experimenterande och val av ämnen, fiendebilder, politik, genus m.m. under denna tid mycket mer än dagspresserierna. Med det vill menas dock inte att dagspresserierna helt saknade dessa ingredienser men de var oftast bredare, mer naiva och oförargliga.

Tecknade serier har påverkat västerländsk kultur i många olika avseenden, bl a när det gäller språk och sociala trender, men framförallt har de påverkat våra läsvanor. Över 100 miljoner människor läser tecknade serier i dagstidningar och veckotidningar regelbundet (även om läsandet sakta börjar avta i takt med nya mer digitaliserade generationer). Tecknade serier har även bidragit till språk med en mängd olika ord och uttryck. I övrigt kan man även anta att serierna har bidragit till att vidga begreppet humor och introducera det i olika former och gör det tillgängligt för de breda massorna med utvecklade former av parodi, satir och språkliga ordvitsar m.m. Detta kan till en viss del sägas domineras av amerikansk humor, om det nu är möjligt att definiera det begreppet på ett konkret sätt med tanke på att även den har förändrats. 60- och 70-talets undergroundserier kan i viss mån även anses som sinnesutvidgande då dessa gjorde upp med konventioner, sexualitet, makt, tabuer, moral och etik på diverse sätt. Även slutet på 80-talet och framförallt 90-talets serievåg av mer ”vuxna” serier fick som konsekvens att serier i viss mån kunde börja sälla sig till skönlitteraturen. Tecknade serier har också gjort sitt avtryck på konsten. Bland annat inom popkonsten, dadaismen och till viss del surrealismen. Även artister såsom Pablo Picasso hämtade inspiration från amerikanska seriestrippar. inom popkonsten påverkades konstnärer såsom Warhol, Lichtenstein, Yoshida, Ramos, Oldenburg, Fahlström och till exempel serien Krazy kat kom i vissa kretsar att ses som dadaistisk konst (och framförallt dadaistisk humor). Jack Kerouac ansåg även att Krazy kat och andra serier kom att inspirera beatnikkulturen.

En funktion de tecknade serierna har visat sig ha är att de har fungerat som ”inkörsport” för läsning och även konstnärligt intresse för många (mig själv inräknad). Ett annat bidrag till västerländsk kultur är att studier av serier och dess vikt samt serieforskning har börjat inkluderas i utbildnings- och forskningssyfte (uppenbarligen) och i andra akademiska sammanhang. Dess tendenser att illustrera sin samtid genom beteenden, attityder, rasism, mode, genus, dialog och språkbruk har visat sig vara mycket användbara inom ämnen såsom historia, kulturhistoria, mentalitetshistoria och litteraturvetenskap m.m. Tecknade seriers bidrag till internationell kulturdebatt är också värda att nämna. En omvärdering och ett visst tänjande på gränserna för vad som är kultur är direkta konsekvenser av mediets utbredning.

Också filmbranschen har också tagit intryck av serier på vissa sätt, bl a genom användandet av kameravinklar, ljussättning m.m. Det hela är egentligen inte så besynnerligt, med tanke på seriemediets likhet med filmbranschens storyboards. Superhältarnas övergång till vita duken känns därmed inte heller speciellt märkligt. Vad gäller de tecknade seriernas inverkan på moral hos unga har det funnits (och finns) delade meningar, dock kan man inte blunda för att äventyrs- och superhjältars moral har bidragit till ett moraliskt tänkande hos unga. Förutom hjältarnas egenskaper finns här rena moraliska budskap, t ex ”Fantomen är hård mot de hårda” och Spindelmannens; ”with great powers comes great responsibility” är bara några exempel. I slutändan kan vi dock se att med nya tider kommer nya hjältar och vår humor förändras med dessa. Hjältar likt Fantomen och Stålmannen har t ex väldigt svårt att återupprätta sin forna popularitet. Den tid vi lever i återspeglas med andra ord av våra hjältar och nu är det bland annat Deadpool, Wolverine och The Punisher, även om mer helyllevarianter (t ex the Avengers) fortfarande finns kvar, men dock i något förändrad form (ofta med mer egoistiska och narcissistiska drag som t ex Iron Man). Det mantra som ofta tillskrivs äldre generationer när det gäller ungdomskultur menar ofta att ”det var bättre förr”. Men om man tittar på vår kulturhistoria är det lätt att konstatera ”att med ungdomen har det alltid varit illa”. Det är därmed fullt naturligt att det synsättet återkommer generation efter generation. Något annat hade varit direkt skrämmande då det hade indikerat att kulturens utveckling på något sätt hade avstannat.

# # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # #

2017-10-07