Det kommer kanske inte som en överraskning att föräldraskap medför vissa förändringar i det vardagliga livet. Då man tidigare drev planlöst på stan i jakt efter skoj, kvinnor eller en rejäl fylla, fylls istället den lilla tid som blir över efter jobb av… mer jobb. Man ska laga mat, byta blöja, städa, jaga dagisplats, laga mer mat, klä på, klä av, städa igen och så vidare. Jakten är nu primärt fokuserad till att finna mer tid. När den lilla demonen som vissa kallar kärleksbarn till slut har somnat återstår nämligen inte särskilt mycket tid innan rotationen börjar om från början.

I en sådan situation kan det tyckas logiskt att man fyller ut den lilla överblivna tiden med något betydelsefullt. Något som fyller kroppen och själen av ro och stimulans. Vissa tränar, vissa ser på film, andra läser en bok eller tar en distanskurs i idéhistoria. Sedan finns det sådana som mig, som hittar fullständigt meningslösa sysslor som slukar mer tid än du har och i slutändan inte fyller dig med mycket mer än ilska, frustration och besatthet. Det var alltså i en tid som denna jag fann mobilapplikationen Hearthstone.

Hearthstone är ett spel utvecklat av djävulen själv, i folktunga även kallad Blizzard Entertainment. Företaget är ansvarigt för att redan ha stulit en bra tugga av mitt tonårsliv i och med släppet av World of Warcraft och har sedan några år tillbaka även gett sig i in i mobilvärlden för att förstöra mitt liv en gång till. För er som inte redan känner till denna monstrositet så handlar det om ett virtuellt kortspel baserat på Warcraft-världen. Ni minns kanske de där finniga, lätt autistiska ensamvargarna från grundskolan? Chanserna är att de åtminstone vid något tillfälle i den becksvarta grotta som utgör deras pojkrum pysslade med ett kortspel som heter Magic: The gathering. Det här är i princip samma sak, fast med mindre tillhörande stigmatisering. Du har en uppsättning kort prydda med olika karaktärer som var och en har en viss mängd attackstyrka och hälsa samt besitter olika egenskaper. Med dessa kort skapar du en ensemble på 30 kort för att sedan tävla mot andra online.

Min karriär började för drygt ett år sedan och det jag snabbt fick lära mig var att man inte kommer någon vart alls med korten man tilldelas vid starten. För att kunna tävla mot någon som spelat ett litet tag och som har en normal uppsättning kromosomer måste man nämligen skaffa sig betydligt fler, samt mer värdefulla kort. Då lämnas du med två alternativ. Antingen köper du en hel uppsjö paket av kort för riktiga pengar, vilket ändå lämnar dig till slumpen då korten du packar upp med lite otur kan visa sig vara lika dåliga som de du började med. Eller så gör du som mig, och alla andra snåljåpar och bakåtsträvare som inte i första hand spenderar sina surt förvärvade slantar på mobilspel. Man spelar. Mycket. Väldigt mycket.

 

När och om du väl anskaffat en hyfsad hand, eller bara råkar ha ett strategiskt tänkande som en Hannibal, kan spelet börja på riktigt och då är det stundtals riktigt underhållande. Själva glädjen i spelet återfinns i att bygga egna decks (din uppsättning av 30 kort) som på olika finurliga sätt motverkar de vanligaste strategierna som cirkulerar och byts ut med jämna mellanrum. Man får lov att vara kreativ, tänka efter både en och annan gång men framför allt fortsätta experimentera med olika oväntade kombinationer för att överraska motståndaren och knipa en vinst. Men även de mest erfarna och förmögna spelarna kan inte räkna med att vinna mer än 60-70% av matcherna. Det är ett svårt spel, det ska man inte sticka under stolen med. Men det är inte något dåligt, utan var nog en av de största anledningarna till att jag drogs in med hull och hår, liksom jag gjorde med till exempel Dark Souls-serien.

Jag förväntar mig att denna odyssé in i vansinne inte har nått sitt slut riktigt än, varför jag planerar att fortsätta skriva lite löpande texter om mina misslyckanden, för ert stora nöje. I skrivande stund har jag inte bestämt mig för vilken form dessa ska presenteras i men räkna med mer misär!

PS. Apropå ensamvargar levandes i becksvarta grottor kan jag under tiden passa på att bjuda på en kulturell milstolpe i ett axplock från det ökända internetforumet 4chans ”Show me your battle station”-tråd. Kanske kommer vissa av er lida av en viss igenkänningsfaktor, men låt oss hoppas inte.

Battle stations (from 4chan /v/)

# # # # # # # # # # # # # #

2018-01-15